Äntligen!

Så är Sebastian tyst. Var magen som spökade också, gav honom några droppar Minifom och efter en stund lade jag ner honom. Det var protester och "ajaj" ett tag men så ställde han sig upp och var allmänt lycklig-han är inte dum! "Vrålar jag ajaj tillräckligt mycket och länge så tror mamma att jag fortfarande har ont och då får jag komma upp för då tycker hon synd om mig och ska trösta!" Nu ligger han iaf. Han fick några böcker att bläddra i och nu verkar han ha kommit på den briljanta idén att sova!
Och jag ska väl göra detsamma, ska jobba 7-16 i morgon. Hoppas det är lika lungt som de senaste dagarna och de som är på sjukhuset och kortids är kvar där ;)