Besviken

Pappa ringde kl 12 oh frågade om jag var hemma i em, han och mamma tänkte komma och hälsa i såfall och så skulle jag få lite lussekatter som mamma bakat (men det var inte många så det blir väl till att baka själv ändå. Ok ska kanske vara atcksam att jag fick några alls emn som det lät på henne när hon sa att hon bakat till mig med så var det inte så två påsar med 10 lussekatter i varje. Hon tänkte jag skulle slippa baka eftersom det är rätt fullt upp ändå).
Nu kl 14 kommer pappa, river upp två påsar med lussekatter samt två påsar med tunnbröd. Jag frågar vart mamma är. Ja hon sitter i bilen och har SÅÅÅÅ ont i huvudet, sa han som om det var den självklaraste saken i världen.
Jaha ja men jo för det kunde ju jag veta!
Sen sa han att jo det ÄR självklart att hon har ont i huvudet.
Jag blev rätt besviken och barnen blev jätteledsna när han gick utan att komma in.
Till saken hör att det kom just från veteriären eftersom de skulle kolla stygnen och ev. ta bort dom på deras hund. Hon hade alltså inte för ont i huvudet för att följa med dit.
Som Håkan sa: hunden är viktigare än barnbarnen deras. Dom träffar bara barnen då DOM vill och då det passar dom!

Nä ska fixa lite mellis till barnen och se om de kan sova en halvtimme sen så inte eftermiddagen blir uppochner och jag blir galen. Kristoffer har fortfarande inte sovit en blund. Kanske skulle vara dags för en liten vila nu då.