Inget speciellt

Allt är väl som vanligt gissar jag. barnen och jag hostar fortfarande. i går kväll vaknade Kristoffer av att han hostade så, lät nästan som att han inte fick luft så det blev till att trycka i honom Bricanyl. Kom på en smart sak hur man får i honom flytande-man låter honom ha nappen i munnen medan man ger honom Bricanylen för då kan han inte spotta ut den då han har nappen i munnen :D
Tog ett bra tag innan jag trodes släcka lampan och försöka somna.

En kompis har kommit in på läkarlinjen:) Så himla kul för honom och jag är glad för hans skull men jag som hade sett fram emot att få hem honom om ett par år, nu stannar han i sex år! :O(som om det inte räckte med de två-tre år han varit borta redan). Ok, han är ingen jag brukar umgås med så så egntligen borde jag väl inte sakna honom men ja ja.
Brukar mest ses på dans då han är hemma, hörs lite via msn och så det är väl den kontakten vi har fast vi kännt (ja inte känna som i känna någon men jag känner honom mer än att bara veta vem han är) varandra sedan typ ... grundskolan.
Vet att han ville bli barnläkare så jag hoppas han blir det en vacker dag för han är som gjuten för att jobba med barn:)

Idag blir det jobb 13-22, blir en ganska lugn och skön kväll om inget förutsett händer (och det gör det inte, det har jag redan bestämt! :)).
I morgon och onsdag är jag ledig, har mycket som skulle behöva göras dom dagarna. Vill på Jysk och spana, plocka ner julgardinerna och upp med de "vanliga" gardinerna, tvätta, stryka, varit ut med barnen en sväng m.m
Men att vara ensam ute med dessa två är inte det enklaste. Var ensam ute med dom i kanske tio minuter medan Håkan hämtade bilen bla. och drog dom inte åt varsitt håll så stack dom åt samma (ok så långt) men blev yvigare och yvigare så då fick jag bära tillbaka dom-en under varje arm-gång på gång på gång. Hoppas granntanten som sa en gång att jag inte var ute så myket med dom såg att det var mer än fullt upp att var ensam ute med dom.

Nä nu ska jag ta hand om mina yviga barn innan det hände en olycka.