Det var den vänskapen

Idag mår jag skit rent ut sagt.
En kompis sen snart 15 år tillbaka sa upp bekantskapen med mig igår kväll (för att jag tjatar på henne att komma och hämta en grej som ett av hennes barn ska få som jag tagot hem från mamma och pappa, vill få undan lite saker och sa åt henne då jag frågade om hon ville ha prylen att då fick hon hämta den snarast också), sen ringer och messar hon som en galning och vill prata och att vi ska be varann om ursäkt. Ja jag vet inte ... Lovade att ringa idag men jag vet inte om jag vill. Vad finns det att prata om om vi inte längre är vänner? Och jag har inget att be om ursäkt för. Vill inte hon vara min vän längre tänker jag inte tjata på henne. Jävligt trist men jag varken vill eller kan tvinga någon att vara min vän.
Kännde igår kväll att jag skulle inte fixa att jobba idag men tänkte göra det i allafall men i natt fick Sebatian världens stygghosta (Kristoffers blev värre) så vi är hemma eftersom ingen sovit speciellt mycket i natt och jag satt uppe med Sebastian nästan två timmar i natt när han hostade som värst. Lät nästan som krupp.

Få se vad vi hittar på idag, kanske fortsätter jag att stöka undan julsakerna. Tomtarna åkte ner i går eftermiddag kanske är ljusstakarnas tur idag då?
Vi får se vad jag orkar med. Just nu orkar jag ingenting som det känns ...