Idag tänder jag tre ljus

Livet är så orättvist! Mer än jag trodde faktiskt! En kompis till mig väntade tvillingar och hade bf i slutet på somaren. Bebisarna ville inte vänta så länge utan bestämde sig för att komma redan i vecka 22-23 (tre månader för tidigt). Den ena klarade sig inte utan (vad jag har förstått) rätt snart efter förlossningen. Dennes syskon kämpade på och fixade en hjärtoperation för bara någon vecka sedan. Allt såg bra ut och föräldrarna var så hoppfulla. Bebis tränade på att andas själv, det gick sakta men säkert framåt. Kanske skulle de få komma hem till jul eller strax efter. I går hände det som bara inte fick hända-bebis orkade inte längre :'( Tänker på de stackars föräldrarna som på sex månader förlorat två barn. Allt måste bara ha vänt-jättesnabbt? :( Helt ofattbart. I morse ringde pappa och talade om att farfars granne (en man i 60-årsåldern) dog i helgen (sjukdom). Ingen jag kände jätteväl (kände knappt igen honom på farfars begravning). Men idag tänder jag tre ljus och tänker på deras anhöriga lite extra. I går fick jag ett himla ryck-hade tvättstugan så nu är jag äntligen i kapp med all tvätt samtidigt så städade jag garderoberna. Det som inte skulle vara kvar skickades med en kompis till kvinnojouren. Ska ta tag i klädkammaren med men det får bli en annan dag för idag är ryggen rätt paj efter allt stök igår. Nu ska jag garna klart bebisstrumpan till min fina vän som vilken dag som helst för sin lilla bebis :)